Vid jul fick lillasyster veta att hon hade en vattenskada i lägenheten. Det var många turer och många telefonsamtal och nästan outhärdlig ilska där ett tag. Vi fick veta att det var svartmögel och att stora delar av lägenheten var drabbad. Hon var tvungen att flytta. Jag vart väldigt orolig och ville ha bort henne snabbare en det fanns en lägenhet att flytta till. Så hon hennes katter o hundar fick bo här i lilla huset på typ 10kvm.
Dom kom före nyår o stannade några långa veckor. Under dom veckorna fick vi packa ner hennes hem och flytta det till ett nytt hem några hus bort.
Jag kunde inte se hur det skulle vara möjligt. I detta område där hon bor så bor det massor av asylsökande människor och det var dom som oxå steppade upp och hjälpte mig när jag stod där med en säckkärra tusen kartonger o oändligt många trappsteg.
Dessa unga härliga, roliga killar som varken kunde Svenska eller Engelska flyttade sen tillsammans med min lillasysters halvbror, alla möbler. Det var ett jättejobb. Inte en krona tog dom heller emot, fast jag tyckte att dom verkligen jobbat för det och förtjänat att få något för det.
Så snart jag bara hinner ska jag se om jag istället kan ge dom något. En av familjerna hade småbarn, så det finns säkert något dom kanske behöver.
Även om det var vinterns absolut värsta pers, så har det fortsatt vara rörigt o knöligt. Jag har bland annat letat efter ett nytt hem, ett eget hem. Det är länge sen jag hade det känner jag och jag saknar det lite. Här ute finns mitt hjärta och kommer alltid att göra. Men här är ett ställe där man vill att alla ens nära o kära ska kunna vara.
Jag vill se Mikaela springa ner till stranden med håret flygandes o förmodligen en mamma hack i häl, jag vill att Collin och jag ska bygga världens högsta sandslott, jag vill att Daniel o Marie ska vara här mer och Nicke såklart. Det här är en sommarstuga som ska finnas för alla. Medans ett eget hem är ett eget hem. Det låter väl helflummigt, men det går kanske inte ens att förklara.
På tal om dom där nära o kära, så är jag pirrig idag. För första gången ska jag följa med o hämta Collin på dagis. Det känns spännande och kul. Denna lilla fina kille som blivit så stor och som jag faktiskt har en otrolig förmån att få ta del av. Efter dagis är det simskola, det känns som det kan bli en blöt upplevelse då min tanke är att inte delta i badandet. Men stolt ska jag se hur han jobbar med att ta sina simtag och på så vis öppna upp för en miljö han är så tokig i, vattnet!
