Damlunch

Här ligger jag som en padda. Dagen började med herrejösses näsblod o sängen ser ut som nån blivit skadad allvarlig. Även t-shirten som åkte i soporna. Själv var jag inte bättre men där såg man ju att det inte var ett knivhugg utan en näsborre som förvandlats till blodkran. Inget hjälpte, ställde mig i duschen för dit var jag ändå  tvungen att komma.
Turligt nog så tog blodet slut innan varmvattnet.

Nu laddar jag för tant lunch o Christel. Christel o jag är inte tanter ännu och jag verkade bli medbjuden för en tant råkade dö. Nä det låter orättvist hårt. Den damen var fan en kämpe över det vanliga, jag är hemskt ledsen att hon är borta men hon tog ställning för länge sen o även om hon kämpat länge så gick det väldigt lugnt o värdigt på slutet.
Men kanske blev jag medbjuden för att hjälpa Christel att sänka medelåldern. Jag älskar dom där tanterna som är både under o över 80 bast. Deras humor, lite galghumor. Jag blir alltid varm i hjärtat om jag är i byn o dom ser mig. Dom tjoar o dom vinkar o kramas.

Vi ska till en väldigt fin lägenhet i stan som någon köpt men sällan använder då sommarhemmet har lockat. Men nu kan det nog va skönt att slippa bära ved o njuta av stadens lyx nån gång ibland.

Jag borde inte sitta här, utan klä mig o jobba på att inte komma sist :)

Drömmar

Jag har älskat vår sommarstuga i så många år. Tyckt att det är paradiset på jorden.
Det är det väl på sätt o vis fortfarande. Men allting är förändrat, inget är som förr. Det är inte stället jag växte upp på, där jag sprang runt o käkade plättar här o geléhallon där..

Känslan av hemma är borta, jag ser bara skräp o mer skräp och inser hur mycket pengar det skulle krävas för att få det i skick.

Jag vill inte längre. Jag vill sälja o köpa något som är mitt, bara mitt. Där jobbet jag plöjer ner o kronorna som går, är för min skull!! Jag vill bo litet, mysigt, med gästhus, vedvärme och eller berg/jordvärme. Vatten som räcker till o en väg som håller året runt.

Det växer i mig, det är en ny dröm. Tänk, något eget. Gärna en bit bort från farliga vägar o kanske lite distans till närmaste granne.

Inte för långt från stan men ändå verkligen på landet.

Bedövande sorg och nytt liv

Det blev bregravningsdags. Det var en skitdag men ändå var cermonin fin o likaså minnesstunden efter. Jag hälsade på så många jag inte kände tror jag. Kapellet var fullt sånär som på ett par platser och det var bara ett tiotal som inte var med på minnesstunden så fullt hus även där.
Jag skrev ett eget minnesbrev av den enkla anledningen att jag tycker okända människor inte får med känslan. Det är bara ord. Jag kunde absolut inte läsa det själv det var inte aktuellt så han som stod där o tjötade fick läsa.

Jag fick oförtjänt många fina ord o folk hade tydligen sagt att musiken och brevet gjorde att det blev fint o värdigt. Själv har jag fortfarande Freddie Wadlings "nu lyfter vi från marken" i min skalle.

Har något vagt minne av att hon från begravningsbyrån kom fram och sa något om "mitt" brev. Hon frågade Eva om det skulle vara med i minnesboken.
Förra veckan hade hon ringt o sagt att hon nästan började gråta när hon läste om det o förde in i minnesboken.
När jag skrev det där, så hade det bara gått några dagar.
En kompis som läste sa att låt det va som det är, det är nu det kommer från hjärtat. Min brorson grät när han läste. Hela familjen fick läsa innan givetvis. Det var som vi var lite upp o ner. En begravning ska inte vara rolig, men ljus o att bjuda alla gråtande på ett leende, igenkännande, minne så hade han velat ha det. Så jag skrev inte mycket om hans sista lidande utan om hur han levde för sin familj. Hur han älskade dom alla mer en ord kan beskriva, sen lite om resan dit som inte var helt spikrak. Även där lämnade jag ute detaljer som inte var passande men tog med hur hans största jobb var att blidka katterna speciellt Morris. Morris, var mattes krigare och jag vet att Jonas pendlade mellan hopp o förtvivlan.

Från begravning så en vecka senare så var vi på babyshower. Det var en ny upplevelse o jag var chockad över hur MYCKET alla köpt. Sjukt mycket presenter.

Vi avslutade med att jag slängde in mamma, min svägerska o hennes väninna på en pub. Sen beställde jag pizza, hämtade bil, pizza o sen körde vi hem svägerskan o kompisen så dom slapp att gå. Jag tyckte synd om dom. Dom skulle först gå halvvägs till affären o sen ta taxi sista biten. Det lät jobbigt.

Sen har jag legat här mest.
Idag ska jag slåss med garderoben igen..

Sorg

Idag är det onsdag
 4 v o 30 minuter har gått sen min bror tog sitt sista andetag.
Det är tungt o begravning på fredag

Efterdyningar

Det har snart gått två veckor. Det är så konstigt att han är borta.
Vår relation var som jag säkert sagt både upp o ner och det har berott dels på missbruk o på att mina bröder gärna satte mig i kläm mellan dom, för dom gillade aldrig varandra.

Men vi slutade på topp, det gjorde vi. Vi pratade om både liv o död om nutid o framtid. Vi visste båda vad cancern var ute efter men ingen kan klandras för att hoppas ända in i slutet.

Som sagt två veckor har snart gått o jag känner mig lite ensam.
Omkring så planeras begravning, detaljer ska klaffa. Alla tycker väl något min svägerska gör nog verkligen allt för att det ska bli så bra som möjligt. Jag har varit lite engagerad, eller jag har mest sagt vad jag tycker men hoppas jag vart tydlig med att det är inte jag som är chef..

Men symbolen på annonsen var min första tanke. Alla förstår den kanske inte fullt ut, dock förknippar nog alla Jonas med havet. Men just det där ankaret är lite fixat för att det skulle gå att få till. Men det är en bild av hans tatuering på armen som han var så mallig över.

Versen hittade jag i en pärm.

Jag har även skrivit ett eget minnesord men vet inte om det kommer med. Jag kommer inte läsa det själv iaf.

I övrigt är inte begravningar o död min grej. Det har jag märkt. Jag sover o sover o mår skit. Imorgon ska jag till läkaren men tyvärr är min ordinarie läkare på semester.

Så tog det bara slut

Så tar livet slut, bara sådär. Hur beredd man en var så var man det inte när det väl gällde. Jag var inte där när det hände, jag for iväg o hämtade brorson. Vi missade med några minuter. Men dom hade inte tillkallat personal så vi fick några minuter där innan jag gick o sa till.

Nu är det tomt o konstigt. Jag vet inte riktigt hur det är. Jag måste nog bara smälta det här nu ett tag.

Vi ses på andra sidan älskade bror, det kommer bli en härlig återförening ❤❤❤

När sjukdom tar över livet

När någon dör, alltså ligger där o dör.. Det är en extremt otrevlig syn. Just när dom sover lugnt så är det inte så farligt men när oron slår till, orden finns inte och det är rent förfärligt helt enkelt.

Jag minns inte sist jag sov som man ska, det känns som jag är en robot.

Igårkväll vid sex for jag upp till sjukhuset med mat åt min brorson som vart hos pappa större delen av dagen utan att äta.

Vi satt o småpratade en stund men storebror sov mest hela tiden. Han vaknade till o behövde vända sig, men han verkade inte lägga märke till mig. Men han tog sin son i handen o höll den till han somnade om.

Vid åtta kom min svägerska med sin övernattningsväska o flyttade in. Då drog vi oss tillbaka. Brorsonen hade legat o vilat ett tag och jag ville inte vara ivägen. Klockan nio ska jag vara där nu så svägerskan kan åka hem om natten vart jobbig o för att se till kissen lite.

Brorsonen skulle väl komma vid 11 och så kommer mamma vid ett kanske.
Sen dyker nog svägerskan upp en stund på dagen och finns det något att planera för så får vi väl snacka om hur vi ska göra inatt.

Jag har läst om det här med levetsvikt som kan leda till organsvikt eller koma o allt möjligt. Känns hemskt att säga men jag önskar bara att det ska gå fort. Man är så maktlös o han har ont o är så extremt orolig. Han är virrig o verkar inte veta vart han är eller vad han vill.

Nu ska jag iaf kliva upp, packa ner en bok o äta något.
Vi är en trasig samling. Vi äter dåligt o sover dåligt o vi mår dåligt.. Det är jobbigt nu helt enkelt.

Tungt

Helgen skulle bli mysig och avkopplande. Komma ifrån kanske tänka på något annat. Mina stunder på sjukhuset har inte var så jättemånga då det vart mycket besök. Men innan helgen pratades det om hemgång och vi började planera för hur vi skulle lägga upp det. Imorgon skulle vi på möte för att se vad för hjälpmedel vi kan få.

Min helg blev sådär, jag är så jävla slut i kroppen av på tok förlite sömn så att festa o ha kul lixom var svårt o slutade med att jag blev pangtrött o gick hem o sov.

Åkte från landet tidigt, ringde min svägerska och får veta att spelplanen åter ändrats.

Storebror har blivit så dålig att det nu kanske handlar om dagar. Hans lever fungerar inte o någon hemgång blir det inte.

Min svägerska vill att vi ser till att alltid vara där, även på natten. Inte alla samtidigt såklart men vi får dela upp oss. Natten är svår, dottern vill inte o det kan bli tungt för min svägerska att ta alla nätter då han är väldigt orolig. Men jag har sagt att jag kan ta nattpass oxå, jag sover ju ändå inte. Det är svårt att planera, kanske får jag lite mer info under dagen. Egentligen kan vi ju bara planera typ ett dygn i taget.

För mig är detta både hemskt o nytt. Visst har jag förlorat människor i mitt liv, men nu är det så annorlunda. Det här med att sitta o vänta på att det man inte vill ska hända men vet kommer hända ska hända.. Det är jättekonstigt.

Men så är det nu o vi kan bara låta det hända. Men min svägerska är tydlig med att han ska fan inte dö ensam, så därför gör vi vad vi kan för att iaf den lilla lilla saken ska infrias.

Lite söndagsblues...

Jag är så trött, igår sov jag hela dagen nästan. Kollade på himmelsdalen, såg slutet idag. Lite knepig, jag gillar inte knepig..

Nu har jag bröd på jäsning, tanken är att det ska bli morotsbaugetter. Jag lyckas sällan med bakning så håller en låg profil tills det är färdigt. Tanken är iaf att kunna bjuda störstebror o brorsonen på hembakat frukostbröd imorgon.

Kommande vecka kommer mamma åka till störstebror tisdag o onsdag. Det behöver jag för en helg räcker inte att vila på. Alltså det är mest psykiskt påfrestande. Att se någon så sjuk men ändå håller någon form av hopp uppe. Jag säger såklart inte vad jag tror men när han själv säger att det är nog fan kört, då kvittrar jag inte utan säger som det är att vi inte vet. Läkarna tror en hel massa, men man får känslan av att dom håller inne med det som dom faktiskt vet.

Dagarna går så fort. Jag hämtar brorsonen vid nio. Vi hjälper störstebror med kläder o mediciner o fixar frukost.
När han ätit brukar han behöva vila, då kryper han ner i sin säng och vi brukar hamna i soffan o småpratar om livet och dess nyckfulla utspel.

När störstebror sen vaknar lite brukar jag sitta hos honom o prata eller se på tv eller om han behöver något o sen kommer straxt hans fru hem.

Så ser det ut dag efter dag. Ibland säger han att han skulle vilja gå ut, men orken finns inte. Sjuksyrran säger att han ska röra sig, men när orken tar slut så verkar den så jävla jätteslut. Jag är ingen bra anhörigvårdare, jag är ingen vårdare. Jag har hållit mig till maskiner av en anledning, jag är pest på människor.

Men man gör det ändå, för familjen och jag vill faktiskt, jag är fullständigt frivilligt anmäld.

Men det gör inget mindre sorgligt eller tungt. Varje dag önskar jag att framtiden såg ljusare ut, att han inte ska dö. Samtidigt är jag rädd att han blir liggandes sjuk o oförmögen i åratal... Som det är nu finns ändå vissa stunder som är bättre, han kan skoja o vi har kul ibland. Det gör väl iaf livet värdigt.. Just nu, men ljuga skulle jag om jag inte sa att jag har magknip när jag tänker på hur länge det ska få va så..

Fuck cancer

Efter en vecka hos sjuk bror har jag bara en sak att säga fuck jävla cancer. Idag kom jag hem rätt tidigt så smet upp i skogen o plockade svamp till såsen jag tänkt mig till maten jag siktar på att orka laga.

Tog en titt på planteringen o skördade morötter, chili och en stor paprika jag missat samt en väldigt ensam tomat. Men men, även det lilla är gott nog.

I övrigt är tröttheten närmast outhärdlig så blir en lugn helg.

Bästa dagarna på länge!

Det började med ett telefonsamtal som handlade om en utflykt som bland annat tagit utflyktarna till en sjö jag mycket väl känner till. Det finns en slinga runt sjön som är ca 8km. Där tog idén fart. Skulle vi ses på kusinens sista semesterdagar o ta oss runt.
Det mognade o tog form som en riktig campingtur där vi med bil kunde ta oss o packning till utgångspunkten och sen med lite matsäck ta promenaden runt sjön för att sedan komma tillbaka till bilarna o bygga läger o fixa middag.

Pga vädret så knölade vi lite med dagarna men tillslut hände det iaf och vi kunde inte haft det bättre helt ärligt.
Vi gick promenaden, plockade svamp o tog det lugnt. När vi kom tillbaka så gjorde vi eld o byggde tält, sent om sidor så blev det riktig lyxmiddag o ett glas vin eller två. Inga myggor alls o när klockan var typ tio låg vi nog i tältet o var väldigt trötta.

Morgonen efter så förfirade vi kusinen som snart fyller år. Av mig fick hon en brakfrukost mitt i vildmarken (nåja).. Mamma kom o storebror dök även han upp lite senare. Frukosten räckte även till lunch/middag o klockan var kväll när jag kom hem. Idag är jag sliten. Jag glömmer att jag gör slut på energi som inte finns så jag blir ofta liggandes efter dessa äventyr.
Så här ligger jag nu idag med tusen saker att göra men orkar inget. Imorgon så ska jag iaf först o främst åka o umgås med min bror. Han mår inte så bra och eftersom min svägerska behöver jobba morgonpasset så greppar jag tillfället att åka o hänga lite. När någon blir så sjuk som honom så värderar man stunderna ihop högt, eller det gör man väl alltid men det är ändå lite skillnad när ödet sätter tidspress på livet.
Men det blir fint att ses lite o på kvällen drar jag vidare på kräftskiva.
Så dagens vila känns motiverad.

Nu kommer bilder från promenad o campingliv!

Ett redigt tag...

Helt kort vill jag bara skryta lite om min dag. Jag som legat nere för räkning rätt länge och haft svårt att hämta igen.

Idag kom min bror med motorsåg o gräsklippare. Vi röjde upp trädet på baksidan o fick frakta de största bitarna till klyven på landet. Resten ska jag klyva här när min klyv kommer hem. Riset ska jag försöka göra flis av o det handlar ju mest om tålamod, men jag behöver flis o det är ett smidigt sätt att bli av med det.

Jag klippte gräs oxå. Det var skönt för vi ska få varmare väder så det lär nog växa på sig.

Jag längtar till slutet av veckan, då blir det äventyr och det ska bli så himla kul, men mer om det då. Nu ska jag sova för är fullständigt död.

Just det, ser ni? Min zucchini blommar. Kanske räcker med tropisk värme till november så blir det skörd 👍

Provsmakade spetspaprikan... Det var absolut inte paprika. Jag måste lära mig att märka upp mina plantor. Blev rätt starkt med en tugga chili....

Lata dagar

Det har vart lata dagar i det anderssonska hushållet.
Soffa netflix, biverkningar och rätt tråkigt. Men imorse efter min steelcut overnight oat så tog jag mig i kragen och gick ut. En kort promenad i skogen. Den mystiska stegen står kvar o den är ingen skönhet bara konstig, men annars så var allt så vackert o så grönt.
När jag kom hem kom Lasse springande o jamande, som om jag vart borta i 30 dagar o inte 30 minuter. Han är en raring.
Ja nu ligger jag på soffan igen, men jag ska ta mig i kragen o gå ut igen sen. ta tag i lite ved o träd på baksidan. Dags att resa sig o dra ut latmasken.

Ja, så mycket mer händer inte här, men jag tänker mycket på några speciellt utvalda så här när augusti närmar sig sitt slut. Om ni läser så tror jag ni vet vilka ni är ❤️

Sjukhus pest o hemma bäst

Instängd i söndags o utsläppt i onsdags en eländig historia. Jag gillar verkligen inte sjukhus alltså VERKLIGEN inte. Jag mår dåligt av att ligga där, det är för att man ska känna sig trygg säger dom men jag finner ingen trygghet alls. Men hur det var så reagerade jag inte med några extrema biverkningar på medicinen så jag kunde helt utan problem checka ut o med en stor stor dos envishet gå till bussen o leta fram en buss som kunde ta mig hem o dessutom både ladda ner en biljett o med hjälp av busschauffören aktivera den. Kände mig skapligt mallig o helt jäkla slut när jag väl kom hem. Tog två tupplurar. En innan jag handlade o en efter och sen åkte jag o hämtade mina älsklingar för kunde fasen inte tänka mig en natt till utan dom.

Orken tryter rejält o biverkningarna har lixom ploppat upp, men det är hanterbart även om det inte blir just några långpromenader på ett tag märkte jag idag när jag flåsade upp i skogen o inte trodde jag skulle orka hem. Men passade ändå på att gallra några morötter.

Jag tror att jag får vila mig lite iform närmsta tiden, sluta ha så mycket krav. Medicinen ska ju ökas o det läär garanterat bli sämre innan det blir bättre om det ens blir bättre. Den som lever får se!

 Årets första skörd

 Min fina orkidé

Världens bästa Elvis <3

Check ut o check in...

Jag har försökt rycka upp den här bloggen lite men ibland kommer livet o biter en i röven o motivationen tryter.


Idag var jag hos min ena läkare.
Jag är tämligen säker på att hon inte läser min blogg men jag kör säkra kort och säger att vi tillsammans kom överens om att jag ska ta in på hotell eller kanske mer sjukhus faktiskt...

Jag är ingen sjukhusmänniska men jag ska få en ny medicin och jag är en biverkningsmänniska. Så för att göra en lång historia kort så är det enklast så.

Jag kommer checka in på söndag o sen får man se helt enkelt.
Jag är varken glad, ledsen, förvånad eller något alls. Bara väldigt väldigt trött..

Jag sa köra två katter till mamma o så har jag kattvakt åt den som inte riktigt är min men ändå är det på något sätt.

Så är de, varken mer eller mindre. Adjö tills sen...

Revy o annat "spännande"

Jag var på revy, jag gillar inte ens sånt men alltså det var så bra. Sommarens sirener hette den o var i Norrköping. Urbra o fantastiska svidande skämt om billiga biljetter och finspångsbor.

Efter detta så kände jag i kropp o själ att jag behövde vila, sova göra inget som man säger. Funkade bra i lördags men i söndags kom trosa trädfällning och gav mig jobb eller gav o gav jag får till o med betala. Jag försökte säga att jag skickar fakturan, men det köpte han inte alls.

Mycket grenar ska nu släpas bort innan det blir massa härlig ved kvar. Som förvisso både ska sågas och klyvas men ändå, jag är iaf vedrik även om detta är nästa års eldning.

Idag tog vattnet slut igen. Två gånger till o med. Så istället för att svettas ute så svettades jag inne med att måla, ja jag glömde det där med vattnet rätt snabbt. Jag är hopplös.

Men fick till det lite i köket iaf.

Ja det är en bit kvar, men lite sakta så händer det små grejer i köket o i vinter kommer jag sitta där med fullt ös i vedspisen o yllefilten och lyssna på en hel massa ljudböcker. Kommer bli skitmysigt.

Men innan dess finns lite att göra o jag bara måste besegra tröttheten i kroppen. Jag orkar verkligen nästan inget längre. Jag längtar efter att må bra. Ska man ha mål så ska dom fasen va rejäla 😀

Några lata o tuffa dagar

Helt kort innan sömnen kommer o tar mig så kan jag börja med att visa en bild från i lördags

Här låg o satt jag o fick lunch, jag badade, jag läste o jag hade en helt galet bra dag faktiskt.

På kvällen satt vi ute o åt räkor o tog lite vin.

Söndag efter besök hos katterna o innan vi for iväg på konsert så fick jag ett samtal från min svägerska. Det handlade om en cykel o var inte dramatiskt alls men det framkom lite som oroade mig om min äldsta bror.

Det är vidrigt att dela liv med en sjukdom som cancer. Värst för dem drabbade o fro och barn givetvis. Men även som lillasyster så är det tungt. Det är en överjävlig parasit och livet är så skiftande. Ena dagen så rysligt dåligt att man tror att det är nu det tar slut. Två dagar senare sitter man o pratar om att ha en myskväll o dricka vin. 

Det tär på alla på olika sätt kanske o jag ska inte gå in på det mer av respekt för familjen. Men man känner sig sjukt liten o förbannad på typ allt.

Nåväl, söndagen bjöd på konsert. Det var Benny Anderssons orkester med Helen Sjöholm o Tommy Körberg. Vi drog till gamla Linköping o åt en kunglig lunch o sen vidare till Bergs slussar.

Det var pampigt, asså Orsa spelemän o Benny o gänget. Man blir grymt imponerad av dom alla. Helen Sjöholm har em röst som få o Tommy Körberg borde fasen hålla sig till att bränna av några rockklassiker för då låter det bra.

Jag tror vi var hemma halv ett o i säng vid ett. Klockan sju ringde klockan o straxt före nio hämtade vi upp storebror för en tur till röntgen. Jag rattade rullstol som en ren naturbegåvning om jag får säga det själv o vi inte frågar han vars fötter blev krossade i hissen typ två ggr. Jävla små hissar...

Efter sjukhusbestyr så satt vi o fikade o pratade bort hela dagen.

Jag som skulle städa o handla för imorgon kommer en gammal kär vän på besök, så det blir en tur till Norrköping för att hämta honom.

Avslutar med en bild från bergsslussar när vi vandrade mot bilen efter spelningen.

Värmebölja

Det är så varmt, så jättevarmt. Så jag började med att ställa lite ordning i köket o nu funderar jag på om jag ska åka o köpa en hylla idag eller vänta till imorgon när jag ändå ska åka.

Undertiden jag funderade så gick jag ut o trimmade gräs. Det var sjukt svettigt, fick byta tröja men duschen kan lika väl vänta till kvällen för är nog inte dagens sista svettattack..

Känner väl nästan att jag gjort vad som kan krävas på en dag 😎
Kanske dags att slänga sig i skuggan med en dunk vatten o en bok...

Snart helg

Idag är en tråkdag, vi ska prata med en jurist om samäganderättsavtal. Det lät lite bra först, men sen insåg jag att det finns en lag så vad är skillnaden. Mer att betala för?
Äh jag vet inte. Vi hade ett avtal från början men det var ingen som brydde sig om då så varför nu?

Men när tråket är klart så drar jag till sommarstugan och firar helg. Blir sommarens första helg där.
På lördag kommer kusselin o kusselinbarn o kusselinbarnbarn. Herregud! Men det ska bli mysigt o trevligt. Vädret lovar värme o jag vill ju fasen testa poolen!

Tänk er, där ligger jag o plaskar med ett glas rosé. Typ som en strandad val med en saltvattensnaps.

Min natt var kämpig. Hade just somnat så ringde lillasyster, hon sa att det luktade målarfärg o att hon hade panik. Sen fick hon fullt upp att prata om... saker så inte fören jag påminde henne så kom hon på att det luktade igen.. Jag är absolut den man ska ringa om man behöver råd. Häll upp ett bad o ös i tre badbomber, slutar det inte lukta så inmed fler bara.
Vì avslutade samtalet, min sömnmedicin hade gått ur kroppen så fick börja om. Precis när jag somnat igen så började sms:en... Det var mest kopior på hatsms hon skickat till sin godman..

Ja jösses, livet har sina sidor..

Sommaren försvinner o jag hinner inte med

Sommaren går och jag hinner inte med. Det har stundtals vart lite motigt. Men vi kom till Kungshamn o vi kom även hem. Där blåste full storm alla dagar men det var trevligt ändå.

När vi kom hem så blev det en helg med min tokiga gudson (den yngsta).
Han badade i en sjö en bit bort o sen var vi i någon trampolinpark där han gjorde av med ett ton energi.

Sen kom nästa projekt o det var att ge sig på vedhögen. Vi har sågat en hel del med det är lite kvar. I lördags gjorde vi lite uppehåll och åkte till störstebror vilket var väldigt mysigt.

Idag väntas ett läkarbesök o även regn. Jag borde vila men vi får se. Det har vart så mycket i huvudet ett tag nu. En sjuk bror, en brorson som inte heller mår så himla bra, jag själv som är som jag är o fortfarande väntar på ny medicin men nu är det väl apoteket o läkemedelsverket som segar.

Alla har sitt verkligen.

Mitt i allt har jag fått någon form av ångest över att jag inte gör något av mitt liv. Vissa dagar går inte, då ligger jag för ankar men de andra dagarna.. Jag har funderat på att utbilda mig o bli elektriker. Läsa dels på distans och på halvfart för mer mäktar jag nog inte med. Men jag vet inte, tror tiden får utvisa hur det blir med den saken.

Nu vill iaf Elvis ha frukost o jag ska nog ha mig en kopp kaffe.