Jag har tappat detta med att blogga, det var en stor del för mig, något jag behövde för att pysa ut. Jag antar att jag pyser ut på andra sätt nu, men jag saknar det ändå. Men det kommer förmodligen aldrig att bli som det en gång var, det var en otrolig sammanhållning och ett stort engagemang för varandras något anonyma liv.
Det känns verkligen som att jag börjar om nu efter att ha flyttat. Livet som husägare är inte lätt så jag är glad att "bara" äga ett halvt hus.
Så mycket har redan hänt. Det värsta var nog när vår hund plötsligt började blöda från nosen. Vi åkte i raketfart till veterinären som tog prover och ännu fler prover. Det var väldigt dyrt och vi vet fortfarande inte. Hon var verkligen sjuk. En ny spontan blödning kunde ha döda henne och jag vet inte om det fortfarande är fallet. Hon äter en rejäl kur antibiotika och har ca 20 dagar kvar att äta. Sen ska vi vänta 1v innan nya prover som ger oss svar.
Men hon är som vanligt lika glad och knäpp. Men jag är förmodligen ärrad för alltid, men jag är också extremt tacksam för veterinärerna som vände sig ut o in för att dubbelkolla och trippelkolla när vi faktiskt trodde att det inte fanns någon chans för vår lilla överlevare











