Jag skulle gärna hjälpa hela världen men ibland måste världen förstå att jag är oxå sjuk. Jag går inte hemma och drar för att jag inte vill göra något bättre utan för att jag har en hel rad diagnoser som bland annat gör att jag inte alls klarar stress o press på samma sätt som jag en gång gjorde.
Hade jag haft min terapeut kvar så hade hon antagligen låst in mig någonstans. Men hon hade även blivit glad över att jag stod upp för mig själv och tog lite paus från allt o alla.
Nu är vilan slut, i eftermiddag åker jag o letar efter vännen på sjukhuset. Problem 1 är att jag kan gå vilse i en skokartong. Jag vet aldrig vart jag är eller ska. 9 av 10 gånger går jag åt fel håll och det händer överallt o hela tiden.
Blir iaf gott att se honom igen och jag hoppas han fått tillbaka en del funktioner i kroppen. Jag vet inte riktigt vad som möter mig, men jag vet att det inte kommer vara värre en förra gången.
Just nu tar det här mycket av min ork så därför längtar jag för en gång skull efter helgen då vi ska köra ved och fira en bror. Det blir skönt att tänka på något annat.
Vårkänslorna kom av sig men idag när jag ser ut så känns det lite vårigt igen. Får jag önska så önskar jag mig en solig helg eftersom vi ska vara ute :)
Nu blir det dusch o kaffe!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar