Vår relation var som jag säkert sagt både upp o ner och det har berott dels på missbruk o på att mina bröder gärna satte mig i kläm mellan dom, för dom gillade aldrig varandra.
Men vi slutade på topp, det gjorde vi. Vi pratade om både liv o död om nutid o framtid. Vi visste båda vad cancern var ute efter men ingen kan klandras för att hoppas ända in i slutet.
Som sagt två veckor har snart gått o jag känner mig lite ensam.
Omkring så planeras begravning, detaljer ska klaffa. Alla tycker väl något min svägerska gör nog verkligen allt för att det ska bli så bra som möjligt. Jag har varit lite engagerad, eller jag har mest sagt vad jag tycker men hoppas jag vart tydlig med att det är inte jag som är chef..
Men symbolen på annonsen var min första tanke. Alla förstår den kanske inte fullt ut, dock förknippar nog alla Jonas med havet. Men just det där ankaret är lite fixat för att det skulle gå att få till. Men det är en bild av hans tatuering på armen som han var så mallig över.
Versen hittade jag i en pärm.
Jag har även skrivit ett eget minnesord men vet inte om det kommer med. Jag kommer inte läsa det själv iaf.
I övrigt är inte begravningar o död min grej. Det har jag märkt. Jag sover o sover o mår skit. Imorgon ska jag till läkaren men tyvärr är min ordinarie läkare på semester.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar