Lite söndagsblues...

Jag är så trött, igår sov jag hela dagen nästan. Kollade på himmelsdalen, såg slutet idag. Lite knepig, jag gillar inte knepig..

Nu har jag bröd på jäsning, tanken är att det ska bli morotsbaugetter. Jag lyckas sällan med bakning så håller en låg profil tills det är färdigt. Tanken är iaf att kunna bjuda störstebror o brorsonen på hembakat frukostbröd imorgon.

Kommande vecka kommer mamma åka till störstebror tisdag o onsdag. Det behöver jag för en helg räcker inte att vila på. Alltså det är mest psykiskt påfrestande. Att se någon så sjuk men ändå håller någon form av hopp uppe. Jag säger såklart inte vad jag tror men när han själv säger att det är nog fan kört, då kvittrar jag inte utan säger som det är att vi inte vet. Läkarna tror en hel massa, men man får känslan av att dom håller inne med det som dom faktiskt vet.

Dagarna går så fort. Jag hämtar brorsonen vid nio. Vi hjälper störstebror med kläder o mediciner o fixar frukost.
När han ätit brukar han behöva vila, då kryper han ner i sin säng och vi brukar hamna i soffan o småpratar om livet och dess nyckfulla utspel.

När störstebror sen vaknar lite brukar jag sitta hos honom o prata eller se på tv eller om han behöver något o sen kommer straxt hans fru hem.

Så ser det ut dag efter dag. Ibland säger han att han skulle vilja gå ut, men orken finns inte. Sjuksyrran säger att han ska röra sig, men när orken tar slut så verkar den så jävla jätteslut. Jag är ingen bra anhörigvårdare, jag är ingen vårdare. Jag har hållit mig till maskiner av en anledning, jag är pest på människor.

Men man gör det ändå, för familjen och jag vill faktiskt, jag är fullständigt frivilligt anmäld.

Men det gör inget mindre sorgligt eller tungt. Varje dag önskar jag att framtiden såg ljusare ut, att han inte ska dö. Samtidigt är jag rädd att han blir liggandes sjuk o oförmögen i åratal... Som det är nu finns ändå vissa stunder som är bättre, han kan skoja o vi har kul ibland. Det gör väl iaf livet värdigt.. Just nu, men ljuga skulle jag om jag inte sa att jag har magknip när jag tänker på hur länge det ska få va så..