måndag 16 september 2019

När sjukdom tar över livet

När någon dör, alltså ligger där o dör.. Det är en extremt otrevlig syn. Just när dom sover lugnt så är det inte så farligt men när oron slår till, orden finns inte och det är rent förfärligt helt enkelt.

Jag minns inte sist jag sov som man ska, det känns som jag är en robot.

Igårkväll vid sex for jag upp till sjukhuset med mat åt min brorson som vart hos pappa större delen av dagen utan att äta.

Vi satt o småpratade en stund men storebror sov mest hela tiden. Han vaknade till o behövde vända sig, men han verkade inte lägga märke till mig. Men han tog sin son i handen o höll den till han somnade om.

Vid åtta kom min svägerska med sin övernattningsväska o flyttade in. Då drog vi oss tillbaka. Brorsonen hade legat o vilat ett tag och jag ville inte vara ivägen. Klockan nio ska jag vara där nu så svägerskan kan åka hem om natten vart jobbig o för att se till kissen lite.

Brorsonen skulle väl komma vid 11 och så kommer mamma vid ett kanske.
Sen dyker nog svägerskan upp en stund på dagen och finns det något att planera för så får vi väl snacka om hur vi ska göra inatt.

Jag har läst om det här med levetsvikt som kan leda till organsvikt eller koma o allt möjligt. Känns hemskt att säga men jag önskar bara att det ska gå fort. Man är så maktlös o han har ont o är så extremt orolig. Han är virrig o verkar inte veta vart han är eller vad han vill.

Nu ska jag iaf kliva upp, packa ner en bok o äta något.
Vi är en trasig samling. Vi äter dåligt o sover dåligt o vi mår dåligt.. Det är jobbigt nu helt enkelt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar