Dagen D som i tisdag var det igår. Jag var så himla fokuserad på att få bort det där grejen på skinkan så klockan fyra på morgonen gav jag upp med att försöka sova o kollade på tv istället. När det drog ihop sig så duschade jag och kände för första gången på plupp själv. Alltså jag hatar sånt där men där o då inser jag att den lixom sitter mellan skinkorna och där o då inser jag hur detta måste gå till. Nåväl, jag hade jobbat hårt för tiden så det var bara att dra iväg.
Som jag förstod så fick jag ligga på mage med rumpan bar och in i rummet kommer den ena efter den andra o glor mig i röven. Det är något med sjukhuspersonal eller iaf dom som jobbar med sånt som vi normala tycker är äckligt för här var dom helt fascinerade och meningar som vad sjutton är det där egentligen, nådde mina öron när jag låg där och lixom försökte utestänga den totala känslan av förnedring som aldrig tycktes ta slut.
Nåväl saken som ingen visste vad det var togs bort o läkaren kuttrade förtjust att det ska bli spännande sen o få veta vad det är. Men jag ska ge henne att hon faktiskt även sa att det absolut troligen inte är något farligt för det fanns ingenting som tydde på den utan mer tvärt om.
Sen drog läkaren o två sköterskor var kvar för att plåstra ihop min ihopsydda rumpa. Såret är rätt litet, bandaget är rätt stort o rumpan begränsad kan man väl säga då det finns vissa saker man inte kan tejpa över. Ett mindre förband hade absolut vart att rekommendera då det dom satte dit lossnade helt innan jag gick o la mig igår.
Så jag skulle då sätta dit ett nytt själv, nä ni får inte mer detaljer en så men det tejpades möjligen över både den ena o andra för tillslut bara orkade jag inte mer.
14 dagar tycker läkaren att stygnen ska sitta, max tio säger jag. Jag har på riktigt värsta bra läkköttet så jag vet att väntar man för länge så blir det ett elände att ta bort. Jo jag bytte ju vårdcentral dessutom och det kommer väl bli ett fint första möte när dom får stifta extremt närgången bekantskap med min röv o förnedringen lixom fortsätter sådär ända till slutet.
Men hur det var så råkade jag se plupp innan han for på nya äventyr o herregud! Stor som en jäkla pingisboll o med ett litet skaft typ. Kanske som en svamp. Svinäcklig o att den växt på mig känns nästan ofattbart och att jag ignorerat den så länge är väl bara så typiskt mig.
Jag lyckades slippa åka till sjukhuset o utreda mediciner just nu, läkaren tyckte jag kanske hade det bättre hemma med min ömma rumpa så hon skulle ringa om en vecka. Jag uppskattade det faktiskt för det är inte helt optimalt det här. Bara att gå på toa är invecklat och jag är livrädd för bakterier och är tacksam över våtservetter som känns livsviktigt just nu.
Att sitta är inte så skönt men att ligga kan vara jobbigt med lixom stå o gå. Men nu härdar vi ut för om ett par dagar så är det bättre o snart är det över, visar sen proverna att den är ofarlig som läkaren tror så går livet vidare o jag kommer radera detta från minnesbanken snarast.
Man kan säga att den här veckan inte blev som den skulle, men typ bra ändå och magvärken har dessutom släppt för stunden iaf och förutom att den snöar ute så har jag sått mer tomater och väntar bara på läkning så jag kan gå ut o rota fram en hylla till mina plantor som kommer bli många om allt går som det ska. Tror jag ska plantera något mer idag för att bara få göra något o inte bara ligga här, det är lixom så tråkigt så katten hellre är ute i snön en inne o myser med matte..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar