Rumpnissa

Det är inte kul nu. Imorgon är det en vecka sen o jag kan knappt varken sitta eller gå. När jag bytte förband idag så var det väldigt varigt o stank ruttet. Bytte såklart till nytt torrt och jag har plåstrat o plåstrat för att det ska sitta.

Men jag ringde även vc och fick en tid imorgon em. Det är ju lixom lite svårt att analysera sin egen rumpa och det är frustrerande att inte få dit en rejäl kompress som har möjlighet att fylla upp o tömma undan allt var.

Jag blir trött o grinig och såklart har jag fasen ingen lust att visa upp min blekfeta röv igen.

Men sköterskan sa att det kan vara en reaktion på stygnen så hoppas dom plockar bort skiten o typ tejpar ihop det istället.

En mycket bättre sak som hänt är att min hjärtopererade vän hörde äntligen av sig.
Alltså veckorna gick o jag var så himla orolig så kontaktade hans mamma för att iaf få veta att han levde.
Fick veta att det inte gått så bra o han var dålig o kunde inte prata, mer ville hon inte säga.
Fantasierna fick eget liv och pendlade mellan att han fått en stroke som jag läste kunde hända eller att han av någon anledning var sövd. Det var det sistnämda men nu äntligen verkar han vara på rätt väg. Tack o lov vill jag säga för det var faktiskt inte det minsta kul att leva i ovisshet.

Nu ska jag ligga på mage o se något på tv o snart är det godnatt från mig och mitt helt galet onda arsle.
Nervös för i morgon, ja det är jag men samtidigt skönt att någon annan tar en titt och ger mig ett konkret råd. Jag har inte tid att ligga så här. Jag har trädgårdsland att anlägga och rishögar att elda. Måste bli frisk nu!